Våren 2016 var jag på utbyte vid DTU i Köpenhamn, Danmark. Köpenhamn är en fantastisk stad med mycket att uppleva och DTU ett bra universitet med ett stort utbud av kurser och inriktningar. DTU ligger cirka 10 kilometer norr om Köpenhamn, i Lyngby. Våren i Köpenhamn var vacker och kom tidigare än i Finland. Köpenhamn är passligt stort, har en internationell miljö men ändå väldigt mysig atmosfär. Köpenhamn är en riktig cykelstad och det märktes i gatubilden.
Jag bestämde mig för att söka till utbyte under ansökningsperioden våren 2015. När jag funderade på vart jag skulle söka, bestämde jag mig snabbt för DTU. Jag hade tidigare varit i Köpenhamn och ville gärna spendera en längre tid där. DTU har ett bra ryckte och ett mångsidigt utbud av vatten-och miljökurser. Mitt val påverkades även av undervisningsspråket samt att terminerna sammanföll ganska bra med Aalto-universitetets.
Innan avfärd
Själva ansökningsprocessen gick smidigt, när jag väl bestämt mig för vilka kurser jag var intresserad av. DTU kräver att man har ett intyg över att man kan engelska. Om man har valt engelska som främmande språk i sina kandidatstudier räcker det som intyg. Eftersom jag inte hade läst någon engelskakurs, behövde jag ett skilt intyg. Det var dock lätt att boka en tid via Språkcentret och ett intyg efter ett samtal. Beslutet om beviljad utbytesplats kom i slutet av mars. Efter det här behövde jag ännu ansöka skilt till DTU via deras egen elektroniska ansökan. Även denna ansökan gick smidigt, men jag fick vänta på beslutet ända till mitten av oktober. I samband med beslutet skickades en massa information samt via mailen inloggningsuppgifter till CampusNet och DTU-mailen. I dessa infomail stod det bland annat att man skulle beställa sitt studiekort genom att ladda upp en bild på sin profil. Om man gjorde det i tid så fick man sitt studiekort direkt vid ankomsten. Studiekortet behövdes bland annat till att få billigare lunch på campus.
Då man ansöker till utbyte, lönar det sig att direkt börja utreda olika stipendier. Förutom stipendiet från Maa- ja vesitekniikan tuki ry, fick jag även Nordtek-stipendiet samt bidrag från Teknologföreningen och Tekniska Föreningen i Finland. Prisnivån i Köpenhamn är lite dyrare än i Finland, men tack vare stipendierna så klarade jag mig bra och behövde inte tänka så mycket på ekonomin.
Då man åker till Danmark behöver man inga speciella lov eller visum. Jag meddelade dock magistraten att jag skulle flytta tillfälligt utomlands, men det förblev lite oklart om man behöver göra det eller inte. Jag hade även ett europeiskt sjukvårdskort från förut, det kan man beställa själv. Jag hade även en reseförsäkring från förut, men jag behövde förlänga den så att den gällde hela vistelsen. Det här gick också smidigt via mitt försäkringsbolag. Jag rekommenderar verkligen att ha en ordentlig försäkring. När jag flög från Helsingfors till Köpenhamn försvann mitt bagage helt och hållet. Via försäkringen fick jag ersättning, men det var en hel del strul och tidskrävande att få allt fixat. När jag anlände till Köpenhamn hade jag alltså knappt några ägodelar och behövde skaffa ganska mycket nytt. Även här kom stipendiepengarna väl till hands.
Praktiska arrangemang
Direkt jag blev officiellt antagen kunde jag ansöka om bostad via DTU:s Accommodation Office. Ansökan gjordes på en blankett och där behövde man rangordna de olika boendetyperna och områdena. Själv ville jag gärna bo nära campus Lyngby och prioriterade alternativ i närheten. I början av december fick jag ett lägenhetserbjudande som varit nummer elva på min lista. Ett rum på Danmarks Internationale Kollegium i Albertslund, 20 km och en timmes färd från campus. Eftersom det kändes utmanande att hitta ett boende själv, så tog jag emot erbjudandet. Jag hade ett sparsamt möblerat rum med eget badrum och delade kök med elva andra. Hyran var cirka 400 € i månaden. Köket var ofta väldigt smutsigt och ohygieniskt. Det fanns lås på kylskåp och skåp, för det var inte alls ovanligt att saker försvann. Jag tyckte också att det var riktigt jobbigt att bo så långt borta och spendera så mycket tid på att sitta i tåg och buss.
För busskort fanns det många olika alternativ. I början köpte jag ett "anonymt rejsekort" som jag laddade upp pengar på och betalade för varje gång. Det här blev dock snabbt dyrt, eftersom att jag dagligen åkte genom så många "zoner". Jag hade från början bestämt mig för att skaffa ett "ungdomskort", för cirka 80 €/mån fick man åka hur mycket som helst i alla zoner. För att få ett ungdomskort behövde man dock danskt CPR och ett Nem-ID (lite som bankkoder). Att få det här fixat tog över en månad.
Jag använde hela tiden mitt finska mobilabonnemang som fungerar i hela Norden. Det här fungerade bra och det var skönt att inte behöva hålla på med prepaid-kort och ett nytt nummer. Jag öppnade inte heller något nytt bankkonto, utan använde mina finska kort eller kontanter. Det tog ett tag att vänja sig vid den danska kronan och att räkna om kursen.
Studierna
DTU hade en 13-veckors period från februari till maj, och sedan en fyra veckors period i juni. Det var meningen att man skall läsa 25 studiepoäng under den första perioden och sedan fem studiepoäng under den andra. Eftersom att jag hade planerat att åka hem senast i början på juni, så valde jag totalt 25 studiepoäng istället för de 30 som jag ursprungligen planerat. DTU önskade att man skulle anmäla sig till kurserna innan ankomst, så det här gjorde jag i januari innan avfärd. Vi fick noggranna anvisningar, så det var inte svårt. Väl framme fick jag göra några ändringar i mina ursprungliga studieplaner, eftersom att jag hade råkat välja någon kurs som inte heller ordnades under våren. De kurserna jag till slut valde och fick plats på var Contaminated sites (10 sp), Surface Water Hydrology (5 sp), Biological Oceanography (5 sp) och Chemical Oceanography (5 sp).
På DTU är veckan och dagarna indelade i olika block. Ett block är fyra timmar långt och antingen från 8-12 eller 13-17. En fem studiepoängs kurs hade ett block i veckan och en tio studiepoängs kurs hade två block i veckan. I vissa kurser kunde blocket vara uppdelat i föreläsning och övning, men i vissa kurser kunde man ha upp till fyra timmars föreläsningar. Det här var väldigt ovant i början och det var ganska jobbigt att orka koncentrera sig hela tiden. Alla mina kurser var väldigt olika, men intressanta och lärorika. I alla kurser ingick något slags grupparbete eller projekt, i några längre rapporter och inlämningsuppgifter. I de flesta kurserna hade vi regelbundet gästföreläsare, i Contaminated Sites hade vi en exkursion och i Chemical Oceanography tillbringade vi en dag på havet och tog vattenprover, som vi sedan jobbade med i labbet. Kurserna jag valde var alla ganska arbetsdryga och jag arbetade hårt för mina studiepoäng. En stor skillnad var också tenterna. I två kurser hade jag en muntlig tent och i två kurser en skriftlig, men elektronisk. Man fick alltså ha med sin dator med allt material och sedan fick man skriva sina svar på datorn eller på papper. Speciellt inför de muntliga proven var jag väldigt nervös, men det var inte så farligt som jag hade trott.
Överlag tyckte jag att undervisningen höll hög kvalitet, var lärorika och studerandena motiverade. Jag tyckte inte att jag hade några problem med engelskan heller, men lärde mig såklart hela tiden mer och mer. Även min förståelse för danskan ökade, även om jag inte gick någon kurs i eller på danska.
Fritid
DTU ordnade introduktionsdagar tisdag till fredag veckan innan kurserna började. Man behövde anmäla sig på förhand och det kostade också en liten summa, men det var värt det. Under dagarna fick vi massor med info och en egen "buddy"(tutor) och buddygrupp. Under torsdagen delades vi även in i nya study-buddygrupper, i min grupp skulle alla studera något relaterat till miljön. Det var nyttigt att redan då träffa flera som man skulle läsa gemensamma kurser med och många av dem blev jag också nära vän med. Alla möjliga olika nationaliteter fanns representerade och det var givande att lära känna många olika människor. Eftersom att det fanns måna som studerade vatten- eller miljöteknik så var det även värdefullt inför framtiden att nätverka med dem.
Under våren ordnade våra buddies några pub crawls samt annat smått program. Det fanns även många olika klubbar och evenemang på DTU. Även Köpenhamn är en fantastisk stad med mycket olika möjligheter. Danskarna var trevliga men inte alltid så öppna, så främst lärde jag känna andra utbytesstuderanden. I Köpenhamn finns ju även Kastrups flygfält, varifrån man lätt kan ta sig ut i Europa. Speciellt de utbytesstuderanden som kom längre ifrån (USA, Asien och Australien t.ex.) reste väldigt ofta runt om kring och upplevde inte så mycket av själva Köpenhamn. Vissa européer åkte också hem regelbundet. Själv reste jag varken hem eller runt så mycket, bara till Sverige och Belgien samt till några städer i Danmark.
Slutsatser
Jag rekommenderar absolut alla att åka på utbyte i något skede av sina studier. Jag rekommenderar även DTU och Köpenhamn. Man behöver inte åka så långt bort för att ändå få ett fantastiskt utbyte. Det var inte alltid lätt, men absolut värt det. Främst med tanke på alla människor man mötte och de nya vännerna man fick. Jag ser utbytet och internationell erfarenhet som en merit för framtiden och framtida jobb, men framförallt utvecklades jag mycket på ett personligt plan.
